Det snyggaste målet i Nolgårds IK historia. Jag kände direkt på morgonen då jag klev upp ur sängen – det låg stordåd i luften. Denna känsla hade jag haft någon gång tidigare men aldrig så tydlig som nu. Det sprätte i benen då jag fällde dom över sängkanten för att åter känna fast mark under fötterna, i drömmens värld hade jag nämligen gjort det avgörande målet i VM-finalen I Frankrike mot Brassarna. Att jag vet att det var en dröm beror på att Marocko vann och jag kommer nod aldrig spela en VM-final, för Marocko. Idag var matchdag. Ingen märkvärdig match trodde jag, men ack så vad jag bedrog mig. Det skulle bli en match dom såg den någonsin skulle glömma. Jag började dagen som vanligt med en stadig frukost bestående av örter och ris, en halv Calzone och ett glas juice. Pär-inge har lärt mig att ett fullblodsproffs måste äta ordentligt till frukost, helst en hel familjepizza men jag nöjde mig med min halva Calzone. Efter frukosten satte jag på ”Big balls” med AC/DC och lade mig på sängen för att idissla maten. Här kände jag att uppladdningen inför matchen började. Jag skulle senare speeda upp lite med Iron Maiden och Mötley Crue för att bli mera aggressiv i glidtacklingarna. Då daggen hade släppt gräset var det dags att packa väskan. Eftersom jag precis som Asprilia är lite vidskeplig av mig packar jag alltid ned ett bilbatteri först sen kommer Rambokniven och fotbollsskorna, man vet aldrig när man behöver överlevnadskniven eller bilbatteriet men när man behöver dem har man dem inte oftast med sig. Då Mats kom och hämtade mig såg jag direkt hur nervös han verkade, vi skulle spela derby. Jag tog mitt ansvar, som fältherre jag är, och försökte lugna ner honom. Lagom tills jag fått ned pulsen något på honom kommer Magnus drällande ut ur sin trappuppgång. Han har mört-ögon och luktar sprit, eller öl, eller vin, eller en blandning av dem men förmodligen har han nallat sprit i pappas dunk och dragit i sig hemkört som den utomsockens han är. Eftersom han till vardags är ganska sävlig av sig misstänkte både jag och Mats att det skulle bli problem att få honom pigg till matchen. Jag köpte en Red Bull till honom och sa att det var Bloody Mary, han svepte den direkt. Några minuter senare slutade han läspa, ögonen (som tidigare såg i kors) rätade ut sig men han luktade fortfarande sprit, så jag gav honom en Vicks blå.Vi åkte i så rask fart som Mats bil tillät, från Herrhagen till Kvarnberget för att hämta Kex, det tog 25 minuter. Nu hade vi bråttom. Klockan var 11.30 vi skulle på Skutberget 13.00. Kexet försökte förklara en frisparksvariant som han hade sett på TV i går när Newcastle slog Manchester United med 6-0. Kex lovade att den skulle funka för han hade finslipat den på sitt Playstaion spel hela natten. Om vi fick en frispark på en planhalva så skulle Pierre tjonga iväg bollen så långt han kunde och Kex skulle, med en fint, springa offside men det skulle domaren aldrig se eftersom jag skulle köra det gamla skosnöre tricket på honom Jag sa ”Vi skjuter men utifrån istället”.Vi kom till Skutbergets IP 13.10. Vi körde igång den gamla vanliga uppvärmningen löpning, stretching och passningar. Jag var inte ett dugg nervös så domaren blåste igång matchen men jag såg att Mats var knäsvag, konstigt för det var en manlig domare, men den gode Mats var mycket nervös. Vid avspark spelade jag bollen till Micke P, han vidare till Magnus, Magnus vidare till Pierre och Pierre slog bollen till hörna för Tingvallastadens FF. Ingen vidare start. Det var så jag kände mitt ledarskap skulle komma till nytta, grabbarna ser ändå upp till mig och som fältherre måste man ta sitt ansvar. Hur skulle det ha sett ut om Napoleon eller Karl XII knäade ihop på slagfältet. Jag tog ner hörnan på bröstet dribblade av två tre stycken och skickade iväg bollen till Åkerlund. Han rensade men fick en felträff så bollen helt enligt reglerna, en Glenn Hysénare hade Ralf Edström sagt. Magnus hade blivit kvar vid mittlinjen och jag slog ett smörpass till honom. På något sätt, det är än idag en gåta, dribblade han bort deras ena mittfältare och drev i sakta mak in på motståndarnas planhalva. Jag avancerade på mina fjäderlätta spiror över mittlinjen. Då händer det. Magnus som glömt sina Pumaskor med kardborreband, snubblar och bollen faller ned framför mina fötter. Jag brydde mig inte om att se var luckorna finns, jag behöver inte. En sträckte vrist från 28-29 meter. Målvakten hinner inte reagera. 1-0 till Nolgårds IK. Det blev helt tyst på läktarna. Talangscouterna tappar sina pennor, tiden står still. En man med svagt hjärta avlider hemma framför sin TV i Santiago. En kille i Chile, Marcelo Salas, bestämmer sig för att bli fotbollsproffs. Sedan brister jublet ut. Fotografer rusar in på planen fnas från båda lagen rusar också in. Kaos bryter ut och domaren bestämmer att bryta matchen för några minuter. Historien mål i Nolgårds IK är ett faktum.